Min första kontakt med en katt, vad jag minns, var när min pappa lyfte upp mig för att titta på två små kattungar som fötts i en zinkbalja i ett uthus hos min farbror i Sala. Den ena av dem kom senare att bli familjens katt Kille som fanns med oss i 16 år tills han fick somna in 1991.

Efter det var det inte så mycket katter innan Valle godkände mig. När Lovisa och jag flyttade ihop så blev jag husse åt honom. Han är saknad av oss bägge två. Jag är tacksam för att jag fick vara med en del av hans långa liv. Jag vill gärna tro att han och Kille sitter där uppe i himlen och håller ett öga på våra nuvarande katter. Och tro mig, Totte behöver två skyddsänglar!

Ja det har det blivit fler katter i mitt liv än jag kunde tro för bara några år sedan. Humlan, Totte, Flingan, Ängsull och Sessan. Alla har de sin egen charm och sitt eget förhållande till mig. Och alla är de lika älskade! Nåja klockan 4 på morgonen när Totte väcker mig genom att ha ned saker så är han inte, just då, så älskad. Men det går aldrig att vara arg på honom länge.

När jag inte är Husse så jobbar jag på ett IT-företag. Är, precis som Lovisa, aktiv medlem i Birka kattklubb.